Mitt namn är Alex och jag ringer från (företagets namn)
Den meningen kommer att upprepas ungefär åttatusen gånger per dag de närmsta 8 dagarna. Om jag sköter jobbet bra så kommer jag det bli längre.
Det här är mitt första skådespelarjobb, och det kändes helt ok. Jag sitter bredvid en yngre man vid namn Micke som delade med sig av sin Twix-ripoff-chocolate-bar till mig idag. Mitt emot mig sitter en äldre kvinna. Hon har en fräck personlighet och pratar öppet om sitt problem med att hålla gylfen stängd. Hon verkar svinhäftig.
Vid ett bord ungefär två meter ifrån mig sitter två tjejer i min ålder. Båda heter Sara och den ena blir röd i ansiktet när hon skrattar. Den andras ansikte håller normal färg. Båda två var svintrevliga på det här sättet som inte är präglat av artighet.
Den enda kunden som gjorde intryck på mig idag var en alldeles för glad indier. Han öppnade samtalet med att skrika "JA!!!". Jag blev svinglad när han även skrek "JA!!!" när jag frågade om han var intresserad av att boka in ett möte. När han sedan skrek samma sak fem gånger i rad, vad jag än frågade om så fattade att han inte alls kunde svenska. Helt plötsligt skrek han "ADJÖ!!!" och vi lade på.
3 kommentarer:
Att ringa runt till folk är underbart. Att ringa runt till folk som inte kan svenska är ännu bättre. Jag arbetade som försäljare på Svenska Dagbladet, och fann mig då allt för ofta i situationen då jag försökte sälja sagda tidning på engelska. Det blev ganska genant och jag stakade mig fram. "Eh, it's like a swedish newspaper". Det var dock en hit. Lyckades kränga en prenumeration till en icke-svensktalande människa.
hahaha. när jag blir tillräckligt modig ska jag också börja prata om gylfar. bara för att.
Den andras ansikte håller normal färg. Vilken tur
Skicka en kommentar