Konservativastilen.

De flesta byter ju klädstil då och då. Får nya inspirationer, börjar lyssna på annan typ av musik, börjar gilla andra sorts filmer. En del av oss mänskobarn byter ju klädstil väldigt ofta i ungdomsåren. Till exempel en kompis till mig - vi kan kalla honom Irti - bytte klädstil väldigt radikalt. Han kunde ena dagen dyka upp med rutiga byxor med dragkedjor, stålhättekängor, lite för stort linne och grönt hår. Då var han punkare. Andra dagen kunde han dyka upp med baggypants, hoodie och feta DJ-hörlurar runt halsen. Då var han hip-hopare.

Det är ju helt naturligt att man förändras genom åren, menar jag. Det gör ju alla. Folk drar upp byxorna till midjan, börjar använda skjortor och köper Aftonbladet och en kaffe när man svänger förbi Statoil en onsdagkväll. Det gör alla. Alla...

... förutom jag. Jag har typ exakt samma kläder, lyssnar på samma musik och gillar fortfarande att köpa en Coca Cola och en Kalle Anka-pocket. Jag har fortfarande lite häng på mina chinos, och har alltid haft. Tur för mig att det blev inne igen att ha det. Annars hade min pappa haft rätt.

- "Du kommer dra upp byxorna när alla andra gör det, annars kommer tjejerna tycka att du är töntig!"

Lite rätt hade han väl i och för sig. Jag drog ju inte upp byxorna, och tjejerna tycker nog att jag är töntig. Men det är i alla fall inte på grund av byxorna.

Jag har fortfarande ungefär samma stil på håret - ganska vildvuxet. Jag uppskattar fortfarande blandningen av lite finare kläder och skateboardtraditionen. Jag lyssnar fortfarande på låtarna som var på Tupac Shakur-bandet jag fick av Julia Drugge som gick i min klass i 5:an, fast nu har jag samma låtar på datorn och lyssnar istället på dem där.

Idag: hektiskt. Skriva mycket. Skriva om Johnny Depp. Skriva låttexter.

Ikväll: somna tidigt, hoppas jag. Det är drömmen. Jag skulle egentligen kunna betala typ 500:- för att någon skulle göra mina sysslor idag och att jag fick sova till typ 14:00.

Livet kallar. Hej då.