Thomas motherfucking Dybdahl.

Jag måste posta en till video med Thomas Dybdahl. Sällan hör man det här slaget av kvalité hos nutida singer/songwriters.

Thomas Dybdahl = geni.

Det här är det bästa jag sett och hört på riktigt, riktigt länge:



Rösten. Kompositionen. Dynamiken. Ärligheten.

Allt det här får mig att vilja dricka rödvin och diskutera känslor.

Det bästa är: de absolut flesta av hans låtar skulle kunna vara mästerverket för vilken singer/songwriter som helst.

Mr. Qvarfordt

Jag funderar på att bli en så in i helvetes mäktig man. Alltså, en som har HÖGSTA möjliga auktoritet i alla lägen. Alla ska rysa till direkt jag kommer in i ett rum.
Man ska känna att: det här... Det här är ingen snubbe man vi säga emot.

Folk ska vara livrädda för att ens möta min blick. Jag ska inte ens behöva möta deras blickar eftersom jag vet att till och med min närvaro är för mäktig för dem.

Mina barn ska kalla mig Mister Qvarfordt, och när de inte gör det, utan istället kallar mig pappa eller Alex ska jag stirra på dem så jävla intensivt att de till slut gråter fram en ursäkt.

Jag ska vara så mäktig att när jag får någon slags utmärkelse för något briljant jag gjort ska jag tacka nej till priset och påstå att juryn inte är värdiga att ha någon åsikt om mig och min makt.

Rimlig tidsplan för att uppnå den nivån makt: 5 år. Vad säger ni?

Senaste.

Jag gör så mycket nuförtiden att min blogg inte hinner med. Ni förstår säkert.

Jag har ju varit en andra sväng till Göteborg. Jag fick min resa betald av Petter, eftersom jag hjälpte honom att flytta massa grejer via tåg.
Vistelsen där var skön. Jag har ju tänkt blogga om förra helgen vi var där också men jag får aldrig mina bilder mailade till mig. Klas (min fasters kille) - om du mot förmodan läser min blogg: maila över bilderna!
I dag har vi hursomhelst haft auktion här hemma. Auktion för tjejer.
Det vill säga: decibel 200.
Mirja skrek ut alla de rätta säljfraserna. Hon spände blicken i kunderna och envisades att varenda klädesplagg hon sålde var exakt rätt för i sommar.
Hon visade missnöje mot de snåla kunderna och fick således en förmögenhet.

Två hattar har jag också skaffat. En stråhatt, ungefär som stråhatten i hattinlägget, och en gubbhatt. Gubbhatten fick jag gratis av Petter.
Det var tydligen hans morfar eller farfar som har burit den.
Det är ju mycket coolare än att köpa en ny gubbhatt. Plus att den bars på 50/60-talet, och att den bars i Gällivare. En socialistisk gruvkänsla vilar över den.
Jag vill kavla upp armarna, förespråka metallfacket och läsa Marx när jag bär den.
Jag vill röka pipa (jag har en pipjävel) och blicka ut mot gården i hopp om att få se en älg när jag bär den.
Jag vill tro att TV:n är en fluga när jag bär den.
Jag vill skjuta salt ur en hagelbössa på de pallande snorungarna när jag bär den.

I morgon ska jag gå till frisör och klippa mig. Har inte varit hos frisör sen jag var 10 år. Mirja har påpekat behovet för mig att gå till frisör enda sedan vi träffades. I och med min ständiga envishet med att inte gå dit har hon nu köpt ett presentkort till mig hos en frisör. Förstår ni hur gärna hon vill se mig med en "riktig frisyr"?

Ska jag ta före- och efterbilder, månne?

Skall även ha möte med studiotekniker Rikard inför hela den här grejen jag ska vara konferenciär och spela på. Spännande.

Födelsedagar.

VARFÖR firar vi födelsedagar?

Jag förstår att vi firar dem för att vi föddes för varierat antal år sedan, men jag förstår inte varför vi firar barnet som levt ett varierat antal år.

Låt mig förtydliga: nu är jag 22 år, och den 3 oktober fyller jag 23 år. Vad har jag gjort mellan 2008-10-03 och 2009-10-03 som är värt att fira på just den dagen? Ingenting. Jag har ju bara överlevt. Vi gjorde ju INGENTING vid våran födsel heller. Det är ju våra mammor som gjorde allt arbete. Varför firar vi inte våra mammor på våra födelsedagar?

"När ska vi pappor då firas??? Ska inte vi få presenter också???"

Ja, vi har fars dag - det får räcka. Vi gör ingenting som är värt att fira på ett barns födelsedag. Vi ställer upp och skjutsar mamman till sjukhuset kanske. Vi kanske sitter och håller deras hand när de känner den värsta smärtan de någonsin har känt. Tänk er själva att bli sparkad på småkillarna mellan bena i 12 timmar. Det är typ att föda barn.

Den 3 oktober firar jag min mamma för att hon orkade föda mig och har stått ut med mig i alla dessa år. Jag hoppas fler hakar på trenden.