lördag 3 januari 2009

Hellström, Håkan, Lennon, Don, Yvesand, Mikael.

Jag kom hem för ungefär en timma sedan. Jag har varit hos Mikael i hans nya studentlägenhet på porsön. Hela gårdagen var magnifik. Den började hemma hos Mirja i Piteå och slutade halv sex i Mikaels säng, skaföttersliggandes.

När jag kom till Luleå råkade jag stöta ihop med Michael Karlssons föräldrar, och de erbjöd mig skjuts hem. Jag tog emot erbjudandet och fick vara med på en traditionell Karlsson-Sandinkvantumhandling, då de var tvungna att svänga förbi där innan de skulle åka hem igen. Michael brukar ofta prata om manlighet, och hur man agerar som man. Det blev en typisk manlig stolthetshandling när vi var på kvantum. Elisabeth (Michaels mamma) tyckte att de skulle köpa Loka, medan Lennart (Michaels pappa) tyckte att det var slöseri med pengar eftersom de äger en kolsyremaskin.

När Elisabeth då påstod (vilket säkert är sant) att varken hon eller Lennart förstod sig på hur maskinen funkar så ändrades Lennarts blick och tonfall. Han blev väldigt bestämd och satte ner foten och sa att han visst fattade hur maskinen funkar. "Men det kan du ju inte alls, Lennart!"
-"ATT JAG DÅ KAN!" röt Lennart till.

Jag slår vad om att när de kom hem, så satte sig Lennart med maskinen och, knådade en stor ettan lössnus, kavlade upp flanellskjortan och gav sig fan på att lära sig hur den funkade. UTAN att läsa manualen.

På kvällen gick jag som sagt till Mikael, via porsöbron, med en ungdomlig sinnesstämning. Den sinnesstämningen man har när man är två grabbar som ska förtära alkohol, äta pizza och spela TV-spel tillsammans. Kvällen blev minst sagt magisk. Vi pratade i timmar, dansade till Håkan Hellström och Don Lennon, spelade Skate, och delade många skratt, men inga tårar.

Lite blod var med i bilden också. Vi stod ute och rökte och Mikael skulle ge en snödriva vad den tålde. Snödrivan gav igen direkt genom att vara av världshistoriens hårdaste skare. Mikael fick massa rivsår på knogarna och det skålade vi, med var sin varmkorv, för.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Den började hemma hos Mirja i Piteå och slutade halv sex i Mikaels säng, skaföttersliggandes.


Vad kul vi hade! ;)

Anonym sa...

Hhahaha!!! Önskar jag var en liten mus som satt och spionerade på er..

Och det var förresten jag som skrev att vi hade så kul. Du behöver ju inte överarbeta mig i din blogg. Man blir lite trött på allt tjat om mig. Alldeles för många meningar per inlägg.

Älskar dig! Vi ses imorgon!!

Ps. Helt sjukt, om inte vår tv tog 13 min att slå på skulle jag gå och göra det otänkbara just nu. Blev faktiskt sugen.. jag säger bara musik, tyst, musik, tyst, musik, tyst... och sen guldskridskohjälmar ;)

Anonym sa...

Puss! Kan ju förresten skriva mitt namn...

Anonym sa...

HAHAHA jag älskar verkligen min far och saknar honom. Han kan vara en av dom största wannabe alfa hanarna på denna jord.
Han har hållt på sen julafton med att försöka installera en iPod utan hjälp. Hade betalat för att få se det.