Hej en månad.

Jag inser att ni fortfarande går in på min blogg i hopp om ett nytt inlägg. Jag ser det på en slags tracker jag har i hemlighet. Jag kommer inte fortsätta blogga denna blogg. Jag kommer att skapa en ny, helt majestätisk blogg. Tills vidare kan jag berätta lite om min vardag, som vanligt.

Jag gick in på det mäktiga Kulturens Hus i Luleå för typ tredje gången i mitt liv i veckan.
Mitt mål var att hitta Bengt-Åke Cras fantastiska bokserie om Södergårdens hockeyclub på biblioteket. Jag vågade absolut inte fråga efter böckerna, så jag strosade omkring mellan hyllorna
i hopp om att få se en 15-årig tönt stå i en viss sektion. Det är där de böckerna är.
Det är böcker för 15-åriga töntpojkar. Det spelar ingen roll. Jag älskar dem. Precis som jag älskar Per Nilssons böcker. Jag är exakt sådär fjantig.

Jag hittade ingen sån, utan lånade istället en bok om Johnny Depp. En sån där bok som är typ en kvadratmeter stor och istället bara 10 sidor lång. Där hela omslaget är täckt av en idolbild på Johnny. Herrarna vid klassisk musik-skivsamlingen rynkade på näsan när jag gick förbi och kvinnorna tyckte att jag var söt på helt fel sätt. Lille-pöjk-ska-lära-sig-att-bli-som-sin-lilla-idol-sättet.

Jag insåg mitt misstag och vände boken så att framsidan låg intill min kropp, och baksidan visades utåt när jag lämnade Kulturens Hus, och Kulturens Hus lämnade mig. Visst förstår ni den meningen? Nähä. Tänk över den igen då.

Avslutar detta inlägg med: håll utkik efter min nya blogg...

...och ett citat: Hela världen är så underbar - bara man är korkad, tom och glad.