Nils värld.

Igår var jag allt mellan 10 och 15 år igen. Jag återupplevde alla gamla händelser i min hjärna eftersom jag, min gamla barndomsbästis och hans kusin (som alltid var med oss) satt i kusinens lägenhet och blickade tillbaka. Vi har levt helt fel ungdomsliv känns det som. Jag tror inte att vi gjorde alla dessa typiska grejer som alla andra gjorde. Vi spelade till exempel inte landhockey, istället spelade vi (eller de gjorde, och jag var med någon enstaka gång) Nisseboll. Det gick ut på att man använder sina händer som klubbor, har en pingisboll som... boll... och varsin dörr som mål. Det är i och för sig inte det ovanliga, eftersom alla ungar har väl kommit på någon säregen lek. Det som gjorde det här märkligt var att Nisse var en karaktär i en fantasivärld, där en sekund var ett år och de sjukaste sakerna i världen hände där. Man skulle alltså blunda i några sekunder, sen kunde man berätta om allt som hade hänt under några år i den här förvridna världen.

Vi höll även på med projekt som inte passade våran ålder. Jocke (kusinen) blottade sig när han var lite för gammal, vi gjorde om en båt till en koja när vi hade målbrottsröster, vi återvände alltid till samma bro och urinerade ner i vattnet på högstadiet. Det var väl då folk började få skägg, praktik på ett kontor och skaffade bankbok egentligen?

Det var en rolig grej att vi träffades igår, typ 7 år senare. Vi pratade om exakt samma saker i 2 timmar, delade de flesta åsikter och betedde oss på ungefär samma sätt. Om man hade filmat en av våra pratstunder när vi var 11 (Jocke 9) och sedan visat gårdagens pratstund, så hade det blivit exakt som i en komedi. Vi var exakt likadana men istället för kojan hade Jocke och hans tjej Marie en bostadsrätt och Jocke var skäggig, Mikael hade bott tre år i Kalmar och ett tag i Uppsala med en sambo, jag har bott ett år i Piteå i en ungkarlslya med Erik Stoltz och ett år i Skurup med min sambo - Mirja. Men vi var fortfarade samma tre gossar med hopp om framtiden, som pratade om brudar och huruvida man blev uppspelt när man såg ett kvinnobröst.

Innan det här var jag hos Mirja i Piteå. Vi var båda hos tandläkaren efter varandra och sedan gick vi och fikade. Vi kunde inte äta något eftersom våra munnar var borta. Det var ok. Vi kunde inte pussas av samma anledning. Det var ledset.

Sen åkte jag med bussen till Luleå och träffade dessa två och åt en grillad smörgås på Roasters. Sen gick vi till... Fan, jag kommer inte ihåg vad det heter där de bor men, bredvid Burströmska.

... sen är vi i början av inlägget.

Tack.

Bloody sunday.

Jag åkte precis taxi från gültzaudden till björkskatan. Söndagstaxi. Det kändes jättekonstigt. Jag har varit hos Tobban och sett på Ultimate fighting, det var sjukt grabbigt. Jag var tvungen att spela några låtar i moll i pauserna för att känna igen mig själv.

Söndagstaxichauffören var översocial för att vara en medelålders norrlänning och frågade mig i princip om hela mitt liv, samt berätta om sitt. Han lyckades ändå hålla sig ifrån att vara för mycket, han var svinrolig. Han hade sett följande artister live; Neil Young, Leonard Cohen och Bob Marley. Jag önskar att jag har sett dom live när jag är en medelålders norrländsk taxichaffis.

Hela dagen räknas.

Fy fan vad det var fredagkväll i Luleå igår. Före det var det fredagsmorgon och jag klev upp 08:30 för att ringa och påminna Magnus om att hoppa på 08:00-bussen till Luleå. Jag kommer inte ihåg hur jag tänkte där. Sedan skrev jag ju ett blogginlägg - Vuxenpoäng.

10:30 satt jag på bussen på väg till Loet och fick ett SMS av Magnus där det stod att han var framme snart. Jag svarade med att mamma och pappa väntar vid radiobilarna. Han förstod inte vad jag menade. Jag förstod inte heller.

10:40 träffade jag Mikael på mjölkuddsbron, och vi gick och mötte upp Magnus. Han hade, av en slump, träffat Arvid på busstationen och vi gick alla 4 och fikade på Take Away. Magnus tyckte att vi var ett Sex and the city-gäng. Jag tyckte att vi var ett gäng boxare, men jag vågade inte säga det eftersom jag visste inte hur Arvid skulle reagera. Jag känner honom inte nog bra.

4 timmar senare hade vi fikat klart. Det var för roligt på Take Away. Jag åt en renskavslasagne med syltade lingon och drack en Coca Cola och vi turades om att berätta den ena knasiga historian efter den andra. Jag tyckte mina var bäst. De andra involverade så mycket som jag inte förstod. Massa indiepop/postrock-band och liknelser mellan dem. Jag hämnades senare på kvällen genom att prata jättemycket interna barndomsminnen med Mikael, men Magnus var man nog att säga ifrån.

På kvällen var det fest hos Gustav och jag kom dit lite senare än alla andra. Det första jag ser när jag kommer in är en massa kompisar som sitter och umgås och skrattar med varandra. Sen ser jag Magnus och Mikael som sitter i ett hörn på golvet helt ensamma med likgiltig uppsyn. Det var faktiskt så. Det är inte ens överdrivet. Eller de satt liksom under Gustavs jättehöga köksbord, helt upprivna. Jag försökte pigga upp dem genom att vara glad och le, men det tog säkert flera minuter innan någon av dem ens visade livstecken. Jag tror att de hade skämtat för mycket om Satan medan jag var hemma och åt, att de till slut började ta skämtet på allvar och verkligen fick inspiration av honom.

Sen gick vi ut på Cafelino. Mikael var kaxig och drev med dörrvakten ett tag och påstod att vi bara var 17 år. När vakten sedan påstod att han var 51 år så slutade Mikael att vara kaxig. Den här dörrvakten var alldeles för snygg för sin ålder och det fick han inte höra nog av. Jag häpnade och trodde att vi hade kommit till världens bästa uteställe. (Jag har typ aldrig varit på cafelino förut. Jag känner mig inte nog estetisk)

Det hade vi inte, det var inget röj där. Men det var kul ändå.

Det roligaste på hela kvällen var när jag frågade en servitör på Matstället ifall jag kunde få köpa en läsk utan att behöva stå i den långa kön. Servitören betedde sig exakt som om jag hade sagt: "Finns det lite crack att köpa på det här stället?". Han blev helt stirrig och viskade -"Ja kompis, följ med här..."

Också följde jag honom en halvmeter till vänster där han hällde upp ett glas Cola åt mig samtidigt som han nervöst tittade sig omkring så att ingen skulle vad vi höll på med. När han hade hällt upp glaset så viskade han igen till mig -"femton kronor..."

Jag gav honom femton kronor, fick min cola och kände mig kung på stället. Hans beteende smittade av sig så att jag blev lite nervös när jag drack colan och trodde att jag drack knark.

Sedan gick jag och Gustav hem till honom och jammade ett tag, sedan somnade vi till det senaste family guy-avsnittet. Jag minns inte en sekund av det. Jag somnade direkt och jag tror aldrig jag har sovit så bra i hela mitt liv.

Jag skiter i att man spenderar en tredjedel av sitt liv med att sova. Jag skulle lätt kunna sova två tredjedelar. Jag älskar det så sjukt mycket.

Nu: lägga mig och se Good Will Hunting.

Ikväll: Anatolia. 25kr/ölen. Det kommer bli svinroligt.

Vuxenpoäng.

Det slog mig igår - när jag och Mirja packade våra resväskor - hur otroligt uppstyrd jag har blivit. Jag har genomgått en stor förändring att det knappt går att småle åt.

Jag kan ge några exempel på hur vuxen jag har blivit.

Jag samlar alla viktiga dokument och papper i en och samma mapp, jag har en almanacka, min almanacka är av äkta skinn har mitt namn inlaminerat i guld, jag har alltid koll på exakt alla bokningsreferenser, tider och platser när jag ska resa och jag har köpt en plånbok för att den är praktisk.

Det värsta är att den är så sinnessjukt farsig, den här plånboken. Tänk er en typisk farsa i 40-50-årsåldern. Inte en pappa. En farsa. De har alltid blåjeans och plånboken uppstickandes ur ena bakfickan, den är brun och av skinn, och alldeles för stor och ful. En sån har jag.

Det finns en massa mer exempel också som inkluderar ica- och medmerakort men jag skrämdes mest av att jag verkligen hade alla rätt när vi åkte från Skurup till Luleå igårkväll. Jag hade koll och visste precis allting. Det är inte den Alex jag känner. Jag är ett steg ifrån att ha en mobilhållare i bältet. Av skinn.

Bara det att jag verkligen sitter här, 09:00 på min första lediga höstlovsmorgon och skriver ett blogginlägg säger en hel del. Jag vet inte riktigt om jag trivs med det här eller om jag måste börja bli ung igen.

Något jag trivs med är att Magnus stiger upp klockan halv sju för att ta en buss från Jokkmokk till Luleå, bara för att träffa mig. Eller nej, han vill ju träffa Mikael och säkert några fler också. Men jag tror det är mest för att träffa mig. Det är större än vad man tänker att det är. Man kliver inte upp halv sju på morgonen för vadsomhelst. Det är en fet eloge till Magnus.


Jag är nog bara i en övergångsfas nu, från ungdomsbuse till vuxen man. Jag tror det är därför jag skräms av min vuxenhet ibland, men jag tror att jag kommer att finna ro i skägget väldigt snart.

Så länge man inte glömmer bort hur man leker, sa palindromet Ola Salo.

Luleå, gangstas och skejtare.

Det är första gången sen jag flyttade hemifrån (2006) jag, på riktigt, har längtat hem till Luleå. Jag vet ju att efter 4-5 dagar i staden kommer jag få för mycket ångest och vilja fara därifrån igen, men just nu ser jag sjukt mycket fram emot det. Jag ska hinna hälsa på för många, göra för många aktiviteter, och vara på för många ställen på alldeles för kort tid, men min plan är ändå att åka upp under höstlovet för att "hämta mig". Jag tror att det kommer sluta i att jag ligger i fosterställning i duschen och vettegråter den 2:a november när vistelsen är över.

Jag fick, idag igen, en nostalgitripp när jag var inne på Mikael Yvesands facebook. Han visar West side-tecken på sin profilbild och jag kommer ihåg när vi hade jävligt intensiva diskussioner om vem som skulle vinna i ett slagsmål av en gangstah och en skejtare.

Vi tyckte att jag var en gangstah och Micke var ju en skejtare. Egentligen var jag också skejtare. Men utöver refused, final exit och andra hardcoreband så lyssnade jag på Tupac Shakur, hade basketlinne och såg filmer som Boyz in the hood. Då tyckte vi att jag mer var en gangstah än en skejtare.

Jag minns att Micke förklarade hur jävla ont det skulle göra om man fick en truck slagen i huvudet och att jag blev så sjukt arg så att jag glömde bort hur man pratade. Jag typ; Vasabl... fffsss.. VA? Hur ont troru inte det gör att bli SKJUTEN i huvudet av min 9 millah???

Jag har till och med för mig att vi blev ovänner lite för länge efter den där diskussionen. Idag vet vi ju bättre. Visst Mikael? Visst vet vi att en gangstah lätt spöar en skejtare?

VS

Grodor.

Jag har alldeles för mycket skolarbete för att kunna skriva om min dag idag. Det är synd, för den var hur bra som helst.

Jag kan berätta lite snabbt om en annan rolig grej. Det var sommaren 2003. Jag och Gustav var en vecka på junkön och softade. En kväll så gick vi ut med en hink och fångade 63 grodor i hinken. Sen släppte vi ut alla på ett ställe. SEXTIOTRE GRODOR! Fattar ni hur sjukt många det är?





x 63 = en hink med sjukt många grodor.

Sverigedemokrati

"Sverigedemokratisk Ungdoms (SDU) torgmöte i Malmö den 4 oktober gick inte att genomföra då mötesplatsen blockerades av drygt 100 ägg-och fruktkastande vänsterextremister från bl a SUF, SSU och Vänsterpartiet. Med anledning av detta anordnar SDU ett nytt torgmöte nu på lördag."


Där, i Malmö den 4 oktober önskar jag att jag hade varit. Men där, på ett nytt torgmöte nu i lördags var jag. Det var för bra. Erik Almqvist fick göra sin röst hörd lika mycket som Sophie Zelmani hörs när hon gör intervjuer. Inget illa mot Sophie Zelmani dock, hon är svinbra.

Det var i alla fall alldeles för skönt att få se Erik Almqvist stå där och överröstas av den delen av alla som faktiskt ville överrösta honom. Jag såg det inte själv, men tydligen var många vägar dit avspärrade och många ville in. Jag tycker det är roligt att de själv inte förstår att folk genomskådar deras bakåtsträvande rasism.


Det var en grym upplevelse för en som mig. Norrlänning, tidigare väldigt världsfrånvänd, aldrig demonstrerat, allmänt för turistig i storstäder.

Förresten, Coldplays låt Viva La Vida är hur bra som helst. Men videon är så jävla jävla obra. Jag tyckte först att den såg ut som ett konstnärligt försök av en hammerfallvideo, men nu tycker jag inte ens det. Den är inte konstnärlig någonstans. Det är bara powerpoint production.

Nyss; såg en film gjord av Ethan Hawke. Bra som fan på grund av orginalitét. Den var faktiskt på riktigt helt egen. The Hottest State hette den.


Nu; sparka tillbaks.

Blogspot

Det var ju den här jag ville ha. Tack Erik Stoltz.

Imorgon ska jag skriva om min dag idag. Jag var i Malmö på Sverigedemokraternas tal på torget.

Nu; åka till Mirjas skola på fest.

Lite nervös.

Lite nervös.

Det här gör mig lite nervös. Jag trodde för det första att jag aldrig skulle skaffa en blogg, och för det andra så är jag lite osäker på vad jag vill med min blogg. Jag tänker ju inte vara som 90% av bloggarna - schukt tråkigt och ointressant. Men jag vill ju heller inte vara den här snubben som försöker vara rolig men som misslyckas totalt. Fan.

Jag kan väl börja med att berätta om vad som hände igår, eftersom inte så mycket har hunnit hända idag. Igår repade jag för första gången med en basist och en trummis här i Skurup. Det gick förvånansvärt bra. Vi spelade mina låtar, jag kom faktiskt ihåg hur man spelade. Lite. Jag trodde förresten att man kunde byta teckensnitt här? Det här är ju sinnessjukt f ult. Vad är det? Arial? Jag kanske skaffade fel slags blogg?

Idag: åka till Malmö med ett gäng tjejer och gå i butiker. Jag är oerhört tveksam egentligen, eftersom att min tjej är en tjej som gillar att vara i en och samma butik aaaaaaaaaaaaaalldeles för länge.

Nej, egentligen tycker jag att det ska bli asroligt, jag skrev bara sådär för att Mikael Karlsson skulle tycka att jag var rolig och manlig.

Mikael Karlsson

Varför blev mitt första inlägg typ ett A4? Nu måste jag väl sluta. Vi får se om jag fortsätter med det här.