Arbetsintervju...

... är ju, i princip, samma sak som när man ska möta fadern till en flicka man tycker mycket om.
Man förbereder ju sig mycket mer och beter sig efter en norm som fäder gillar. När man ska söka jobb hos ett företag som sysslar med ekonomi tar man ju på sig en helfärgad skjorta (alternativt randig eller med SMÅ rutor) . Helst blå.

När man ska möta en skrämmande fader så beter man sig såhär;

- Man pluggar på om fotboll. Man lär sig på ett ungefär hur ställningen ser ut i Allsvenskan, vem som utmärker sig i de olika lagen. Vilka som leder Champions League. Om det har inträffat ett uppseendeväckande spelarbyte mellan olika klubbar. Vilka summor någon spelare har köpts för. Man frågar en jävligt listig fråga om Zlatan för att veta hur fadern ser på denne man, och sen har man förberett ett skämt som får Zlatan att framstå som en pajas, alternativt en gud.

- Hockey. Samma.

- Man lär sig lite allmänt om bygge. Och väl hemma hos flickans föräldrar så letar man hysteriskt efter någon typ av byggnationsfel och om man har jääävligt tur så upptäcker man ett. Då erbjuder man sig att fixa det. Sen om man inte känner någon som jobbar på Ångsågen så ljuger man och säger att man gör det. Och att man kan fixa rabatt. Konsekvenserna lämnar man åt framtiden.

- Man dricker svart kaffe, även om man, som i mitt fall, får kväljningar av varje klunk. Man påstår att det är vekt att dricka med socker eller mjölk. Man påstår att det kan de hålla på med i Stockholm. Sen börjar man prata illa om Stockholm tillsammans, och fadern märker att man kanske ändå är gjort av hyfsat virke.

- Man köper 3 snusdosor. En Ettan lös, en General lös och en Grov lös. Sen inväntar man hans första snusknådning och tar diskret fram en likadan dosa och får en komplimang för att ha bra smak. En riktig farsa snusar lös, och absolut inte av något nymodigt tramsmärke. Om man vill ha pluspoäng lär man sig att ta en levande. Det betyder att man inte knådar snusen, utan bara trycker in den i käften direkt från upptagningen ur dosan.

- Man övar minst 30 minuter om dagen med en sån där knipsare så man har det mest fasta handslaget söder om Hakkas.

- Om stämningen vid det här laget är rätt och du känner att det är läge (det krävs dock rätt mycket rutin för att veta) så smyger du fram en fickplunta ur flanellskjortans (ett måste-klädesplagg förstår ni väl?) bröstficka. Den måste vara i mässing och ha graverat en text av typen "Clint Eastwoods bästa droppar". Sen frågar du om han vill ha samiskt kaffe. Det här är ett grovt risktagande. Har du gjort allting rätt och du känner att det är rätt typ av fader så är du en i familjen.

Såhär beter ni väl er redan? Anteckna annars.

Arbeidsløsa.

Det är svårare att hålla sina känslor i schack när man är 23 år och arbetslös än 19 år och arbetslös, inte sant? Jag var hemma hos två arbetslösa kamrater förra veckan och de sysselsatte sig med de mest bisarra sysslorna jag någonsin upplevt utanför en TV-serie.

- De hade byggt en skyskrapa (ungefär en meter hög) av plywood. Bara det, liksom.
- De hade köpt en radiostyrd, utomjordisk bil som kunde - i transformersanda - veckla upp sig och helt plötsligt flög en svinliten helikopter ut ur den. Den flög dem omkring med och försökte landa högst upp på plywoodskyskrapan de hade byggt.
- En av kamraterna hade lärt sig spela irländsk flöjt. Och så spelade han upp Braveheart med alldeles för mycket känsla, och med alldeles för bra teknik. Det var inget roligt då.
- Samma kamrat hade även som projekt att lära sig dyka. Alltså, inte typ ta ett dykarcertifikat och åka till Kolanta eller vad fan det heter i Thailand som alla svennar gör. Han ville lära sig dyka från kanten i ett badhus, typ. Plus att han hade misslyckats och typ halvt brutit nacken när han skulle försöka.

Det här är ju sinnessjuka människor vi har att göra med. Är det inte? Är det inte helt från rymden att bete sig på det här sättet?