Här och där, hit och dit.

Nu har jag börjat störa mig ännu en typ av människor. Mediaentreprenörer.

Ni vet, typ: Josefin Crafoord, Carolina Gynning, Schulmangruppen (jag tycker att Alex Schulman skriver bra, dock) och Linda Rosing.

Jag stör mig på dem av den anledningen att de är så svåra att få grepp om. Är de programledare? Är de författare? Krönikörer? Komiker? Partiledare? Dokusåpaidioter?

Nej, de är ALLT MÖJLIGT. Det irriterar mig som fan. De gör lite av varje, är lite här och där. De skriver en självbiografi, gästar lite olika program, leder något program här och där, snackar lite i radion. Usch... Jag förstår dem inte.

Det värsta är ju att jag är ju så SJÄLV. Helvete. Jag skriver lite dikter, skriver lite musik, har skrivit någon novell. Jag har till och med nosat lite på fotografspåret. Jag har velat bli arkitekt också. Kort sagt: alla yrken som präglas av kreativitet har funnits i mina framtidsplaner.

Det roligaste var när jag fick för mig att bli fotograf. Jag gick ut och testade ta lite foton och tänkte "fan, det här blir riktigt grymt". Det blev det ju inte alls. Jag var ju vråldålig på att fota. När jag ska en bild på en grupp människor så kan jag till exempel kapa deras fötter, bara för att jag inte förstår hur man ska ta en snygg bild. Jag suger på det helt enkelt. Skönt att veta, så att man vara realistisk och ge upp en dröm och inte bli som alla superstjärnor som säger att de ska bli nästa Idol och sen sjunger så surt så att till och med tondöva människor fattar att de suger.

Okay, nu har jag ju ett konkret mål i alla fall: att utbilda mig till grafisk formgivare. Den bästa ska jag bli. King of Graphic shape giving. He he he.