Det kom två kvinnor gåendes mot mig, med mångkulturiska restauranger i bakgrunden. Ena var kvinnan med blå ögonskugga och den andre var för mig då okänd. Jag skulle träffa dessa kvinnor för att ta en öl. En after work-öl, if you will. En vuxenöl, i I will.
Vi satt där på en liten ledsen bar i Malmö och talade djupt utan att ta oss själva på för stort allvar.
Fredagen var fylld av Bra Saker:
- Havet.
- Fika vid havet med kvinnan med blå ögonskugga, nu utan.
- Malmö Stadsbibliotek (jag satt där och läste om grafisk formgivning)
- Matlagning.
- Seven Pounds, med Will Smith.
Lördagen var också fylld av Good Things:
- Ett 6-pack folköl från LIDL.
- Pizza.
- 12 skrikande, high-fivande män framför Sverige-Portugal.
- 6 skrikande, välklädda kvinnor som vägrade Earth Hour.
- Dans.
- Återträff av en gammal afrikansk vän utan en bil.
I går var jag och Mirja på bio och såg Män som hatar kvinnor. Den får 4/5 toasters. Det var sjukt modern och välgjord faktiskt, och Michael Nyqvist är en gud i skådespelarkläder.
Men VARFÖR. Oh, VARFÖR!!! Skrattar folk i kör åt FEL saker när man går på bio? De skrattar inte ens åt skämten, utan åt fullt allvarliga scener där man inte ska skratta. Det är svårt att förklara, men jag tror många av er förstår vad jag menar. De skrattar även åt REKLAMEN före filmen börjar. Ni vet, helt vanliga reklamer som går tusen gånger om dagen på TV. Nu är de reklamerna tydligen svinroliga så att folk måste skratta.
Eller kan det vara så att Biomänniskor är människor som vanligtvis inte ser på TV, och är så upprymda av upplevelsen att de skrattar åt vad som helst?
(Jag känner mig som Carrie i Sex and the City när jag avslutar blogginläggen med en fråga.)
Mors.
8 kommentarer:
Jag tycker du är lite som Magnus Betnér ibland. Det känns som att du vill att man ska garva när du göra stora bokstäver. Vill du det?
Njae, inte direkt. Det är väl mer att jag lägger tyngd på just det ordet precis som jag gör i verkliga livet när jag pratar.
Jag vill att man ska uppmärksamma just det ordet, och om man tycker det är roligt så skrattar man, om man tycker det är häpnadsväckande så häpnas man.
Vem är kvinnan med blå ögonskugga?
Anonym: vem undrar?
/A
Du är faktiskt Carrie. Verkligen _är_ Carrie.
Fast varför skulle det vara negativt? Hon är en sympatisk kvinna. Kanske en halvt värdelös skribent, och lite för ytlig, men ändå. Jag gillar henne.
Det är verkligen värt att frukta. Men du är fortfarande aldrig inne på msn. Någonsin.
Besvikelsen är påtaglig.
Kul att det är nån annan än mig som gillar seven pounds. Förövrigt kan man skratta åt fel saker?
Nån annan än jag btw
Skicka en kommentar