Pöjkhumor.

Humor. Det är svårt att beskriva vad som är ens egen humor, eller hur. Jag ska hursomhelst försöka. Det är felaktigheter som är roliga, och detaljerna kring det. Betraktelserna kring samhällets felaktigheter kan man väl säga.

Det är EN del av min humor. Sen är det ju hysteriskt roligt om man refererar till filmer/serier/böcker vid exakt rätt tillfälle också.

Ett scenario av vad jag skulle tycka vara roligt. Vad jag skulle skratta åt. Vad jag till och med skulle GARVA åt:

Tänk er att man ska möta en kompis. Vi säger att man ska möta den här kompisen klockan 22ºº någonstans. Vi säger att den här kompisen är en 22-årig man, och ser ut som en helt vanlig 22-åring. Vi säger också att vi ska möta denne vid affären, och så går man till affären och det är 5 minuter kvar till mötets bestämmelsetid. Man står där och väntar. Helt plötsligt kommer det en man och går i riktning mot en själv. Man ser inte riktigt vem det är. Man antar att det är ens kompis.

När denne man närmar sig ser man att det är en 9-årig pöjk, och man bestämmer sig för att låtsas som att denne pöjk är ens polare. Man går fram till pöjk och säger - Tjena Jens, kul att du kunde komma. Jag har laddat ner senaste filmen och tänkte att vi kunde se den tillsammans.

Följande scen är att pöjk blir fullkomligt förvirrad, men man fortsätter ÄNDÅ att spela på det man påbörjat. Man behandlar pöjk PRECIS som att det vore ens kompis, vilken man hade bestämt möte med.

DET är humor. Fy fan vad det hade varit roligt. Pöjk hade inte vetat vart han skulle titta, och man själv hade brunnit upp inombords av komiken.

Fy fan. Fyyyyyyyyyy. Fan. Vad. Roligt.