Ni vet ju att de flesta är eftertänksamma när de väljer vilka kläder de ska köpa och ha på sig. Som indiepoppare ska man ju helst inte ha på sig typ en Nickelback-tröja, och som hiphopare ska man ju inte ha på sig en Ultima Thule-tröja.
Visst, det kan gå med rätt mängd självförtroende och ironi. Men många har ju en utpräglad stil eftersom de tycker att just den stilen är cool.
Vad jag gillar är när någon har på sig alla de rätta klädesplaggen och accessoarerna, men har någon helt felaktig detalj. Det måste vara någon som inte riktigt förstår hur fel det blir, utan som helt ovetande och oskyldigt har tagit på sig det plagget.
I dag såg jag ett perfekt exempel. Det var en invandrare som skulle vara en sån där förortsstekare med Canada Goose-jacka, Evisu-jeans, lite för höga, vita sneakers och diamanter i öronen.
Han var väl ungefär 16 år och grejen var att han hade en ryggsäck. En helt vanlig rygga. Typ en Eastpac. Det speglade att bakom all jargong och den ytliga muren så fanns det en liten pojke som bara ville sitta hemma och studera naturkunskap.
Sånt gillar jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag förstår precis. Självdestruktivitet i sin mest exquisite form.
Utbildningen är i Kalifornien. Ronnie Sandahl har en stor panna, ja. Och av någon outgrundlig anledning är han väldigt nöjd över det.
Jag älskar också sånt. Men framförallt - jag älskar folk med ryggsäck överhuvudtaget. Det är något så fantastiskt över den där backpacker-känslan som en ryggsäck undantagslöst ger. Som att de är redo att tälta när- och varomhelst. Underbart.
Skicka en kommentar