Solstrålens känsla.

Klockan var 07:10 och jag bemöttes av solens svaga sken när jag snabbt och osäkert öppnade ögonen. Skenet var svagt då solen inte riktigt hade kommit till den position som gör det möjligt att se den från sovrumsfönstret.

Jag var pigg. Jag somnade inte om. Jag låg och tittade på ljuset från solen och tänkte på Drömmen. Vad Drömmen var kommer jag inte ihåg nu, men jag kommer ihåg känslan. Den var likadan som solens sken. Jag kunde inte riktigt se strålarna, men jag såg att de fanns. Ergo: det var en fin känsla.

Mirjas bröstmuskler har gått sönder, och jag vill ge henne en eloge för att hon är en sådan kämpe. Trots att hon får ont av att göra det hon är gjord för - sjunga - så är hon glad. Hon håller uppe humöret och det imponerar mig.

Jag har ett extraknäck på gång, på sidan av kundbokning. Det är att jag ska åka hem till ungdomar som har det kämpigt i skolan för att hjälpa dem med läxorna. Jag antar att det är allt mellan första till nionde klass.

Kommer man ihåg det man lärde sig på högstadiet eller måste man ha med sig en bärbar dator för att kunna googla fram svaren på ungarnas frågor? Vart får jag en bärbar dator ifrån då? Ingår det i jobbet eftersom de antas att man som vuxen har glömt bort vad Rudolfs Hess kusin åt till mellis varje dag? Vet man som 22-åring i dag vart Atlanten börjar och slutar?

Om man kollar på vad som utgör den populäraste typen av blogg i Sverige som kan man ju dra slutsatsen att; nej, dagens unga svenskar kan inget om världen och är allmänt dumma i huvudet.

Men jag mår bra ändå, just nu.