Jag väntade så länge med att ta en snus i dag att jag blev snusfull. Jag sitter just nu och är just det - snusfull. Fan, vilken mäktig känsla. Det får mig att tänka tillbaka på tiden när jag var 12 år och tjuvsnusade. Då blev man berusad av snuset.
Jag brukade gömma snusdosan bakom plånboken i fickan när jag kom hem, och när jag satt hemma vid datorn hade jag den mellan mina 91:an Karlsson-serietidningar.
Man tyckte ju aldrig att det var riktigt gott när man var så ung heller. Man snusade ju bara för att vara cool inför de äldre grabbarna. Jag minns första gången jag tog en snus. Jag var typ 10 år och blev tvingad av min 4 år äldre granne att ta en sjukt stor General lös. Det var tydligen det starkaste snuset. Man var tvungen att vara en redig karl för att hantera't. Han nöjde sig inte med att bjuda mig på det rediga rövarsnuset, utan han bjöd mig på en helkväll fylld med förbjudna aktiviteter för en 10-åring.
Vi tittade på pornografisk film, som jag tyckte var alldeles för vulgär, drack öl och sprit och snusade. Efter typ tre minuter ljög jag att jag var tvungen att gå på toa för att urinera. Jag vinglade in i hans pappas barskåp så glasen var nära att gå sönder och spydde sedan.
Varför fortsätter man efter en sådan första upplevelse av någonting?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
För att det just är coolt
Om du inte tar någon snus alls, så behöver du inte bli snusfull. Har du tänkt på det?
Lampa: sant.
Anonym: jag tyckte ju att det var en skön känsla att bli snusfull. Jag ville ju bli det. :-)
Skicka en kommentar