onsdag 25 mars 2009

Hey man, I live here.

Fatta roligt det skulle vara ifall man gick in på en restaurang och helt plötsligt bara gick bakom disken och började laga mat till sig själv. Sen bete sig exakt som om det var ens egen bostad och inte alls förstå varför kockarna ifrågasatte varför man var där bakom. Ha ha ha. Tänk till exempel att man gör det på McDonalds.

- Hey! You're not suppose to be back here!
- What are you talking about? I'm just making a burger?
- Yeah but you don't work here, do ya?
- WORK? I LIVE HERE, DAMNIT!

Jag vet inte varför jag skrev på engelska, men jag fick för mig att det inte hade sett lika roligt ut på svenska.

Ha ha, eller tänk er att man går in på ett företag, iklädd kostym och portfölj. Sen går man in på deras konferens och totalt bara tar över mötet. Man typ har med sig typ statistik på helt felaktiga saker som man presenterar.

Jag ska fika med en bloggkompis imorgon inne i Malmö. Vilken grej, va? En Bloggkompis. Själva grejen känns väldigt märklig, men rent känslomässigt känns det helt naturligt.

Nu: äta pizza (ni vet den med EXTRA ALLT!) och se Donnie Brasco på Youtube. Gött att man kan se filmer på Youtube. Det gynnar oss med mobilt bredband.

Tack leverpastej.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag älskar faktiskt scenario nummer två. Och sen ifall folk börjar ifrågasätta ens felaktiga statistik (eller anledningen till att man är där överhuvudtaget), så ska man bli väldigt upprörd och hävda att den personen inte tänker på företagets bästa.

"Vadå inte jobbar här? Jag har gett min själ til det här projektet, och till det här företaget. Och det här är tacken? Jag blir ifrågasatt och anklagad angående mitt livsverk? Tänk innan du talar. Tänk."

Sedan slår man ner blicken några sekunder i tyst besvikelse. Efter det fortsätter man helt sonika sin redovisning av totalt irrelevanta siffror.

Alexander Qvarfordt sa...

Ha ha ha, ja. Jag gillar dig, Anonym. Jag gillar bara inte att ni är anonyma, ni smygkommenterare.