I går fick jag erbjudandet att hänga med till Ystad.
Den enda anledningen var väl bara att slippa Skurup. Jag
hängde med, och det var helt jävla underbart. Ser ni inte?
Ser ni hur underbart det ser ut? Det är ju för fan högsommar
här nere.
Petter (till vänster): "jag ser ju vanskapt ut på den där
bilden. Ta en ny!!"
Så ja. Här ser ni mina comrades. Båda är trummisar, och
det märks. Inte sant?
Vi satte oss och tog en öl med en snubbe som sköter ljuset
i Wallander-filmerna. Vi satt precis där de spelar inte många
scener. Känner ni igen? Typ från den där filmen när någon
tok ska råna banken. Där är banken, det där vita huset där.
Jag kunde inte koncentrera mig på samtalet, utan satt bara
och blickade ut i hopp om att få se Ola Rapace eller Krister
Henriksson. Jag var beredd och hade planerat i MINSTA
detalj hur jag skulle göra om jag fick syn på någon utav dem.
Jag skulle hoppa över staketet och kuta fort som fan fram till
någon av dem och sedan när jag var en meter ifrån skulle jag
lugna mig, gå fram och fråga om han ville ha min autograf.
Det skulle vara något, va?
Petter (vänster), en jääävligt rutinerad snubbe (mitten)
och Kaj-Kristoffer (höger). Bara typ 20 minuter senare föll
Petter baklänges när hans stolsben knäcktes. Fan vad roligt
det var. När vi förklarade för servitrisen vad som hände, och
att P absolut inte hade lutat sig eller något så sa hon bara
"däfö ni e foll" på kinesisksvenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar