fredag 29 oktober 2010

Han spottar framför mina fötter, för han ville inte att jag ska gå längre i livet.

Mirjas pappa hade en föreläsning i fredags för massa musikstudenter i Uleåborg i Finland. Detta sköttes alltså över Skype.

Han skulle sitta och prata i en timma om musik, oklart på vilket sätt. Jag frågade honom vart han skulle sitta, och han svarade att han skulle befinna sig på musikhögskolan i Piteå, i något av ensemblerummen. Det är ju riktigt. Det blir ju ett seriöst intryck och är helt rätt miljö. Förstår ni vilken skillnad det hade varit om han typ bara sket i sånt där och satt hemma vid köksbordet och typ åt frukost vid datorn när han föreläste. Typ hade små ungar hemma som behövde hjälp med läxor samtidigt. Eller hade heeelt glömt bort att han hade en tandläkartid samtidigt och blev helt enkelt tvungen att sköta allting från patientstolen. Eller var ute och körde bil och blev stoppad av snuten, och började kaxa emot och blev gripen och nerknuffad på marken och handfängslad men ändå hela tiden föreläste samtidigt. Fruktansvärt dedikerad lärare.

Halloween är ju i morgon. Vad gör vi i Sverige då? Finns det trick-or-treat på samma sätt som i Amerikatt? Ska ALLA klä ut sig? Satsar folk stenhårt på det där? Vad ska man klä ut sig till? Revisor? IT-konsult? Träd? Avdankad bluesmusiker? Änkling? Psykotisk krigsveteran?

Siri, bli inte ledsen nu, men du vet inte vad kärlek är.

4 kommentarer:

Mormor sa...

Det heter, "var han skulle sitta", inte vart. Vart är riktning(akusativ), var är rum (dativ).

Alexander Qvarfordt sa...

tack, mormor. men det heter även ackusativ, inte akusativ. nu jävlar fick du igen!! hehehe.

Mormor sa...

Du har alldeles rätt. Där var jag slarvig!

Anonym sa...

kärlek förstår du, det är den mest upphöjda känsla av äganderätt du kan tänka dig