Märkligt beteende.

I regel vet jag hur man ska bete sig i de flesta sociala situationer. Eller, jag visste. Nu vet jag inte det längre. Jag inser att jag verkar löjlig genom att jag utger mig vara erfaren-resarkille-24, men efter den här resan förstår jag inte längre hur jag förväntas agera. Gillar man fortfarande family guy? Vad ska man göra när det serveras smakprover på Konsum? Får man bara ta en pepparkaka eller får man liksom äta sig spyless? Är det en självklarhet att diskutera huruvida Luleå Hockey drog på sig fler utvisningar än Skellefteå Hockey i derbyt i lördags? Är man lagd åt det feminina hållet annars?

Ska man ha sina Cheap Monday-byxor mellanuppvikta fortfarande? Ni förstår väl vad jag menar? Om man är en sån som värderar att vara först med att upptäcka en konstnär eller ett band och väldigt gärna skickar en Spotify-lista till sina vänner med obegriplig musik så har man ju sina stuprörsbyxor halvt uppvikta. En decimeter, typ. Jag vet inte exakt hur man mäter i den typen av stil. Det är ju samma människor som har en alldeles för liten mössa som bara täcker bakhuvudet, och den här frisyren där man har snaggat vid öronen och längre uppe på skallen.

Missförstå mig inte nu - jag kritiserar inte de människorna och ser inget större fel i att vara så. Jag är ju själv en liknande typ av man. Jag undrar bara om det fortfarande är så man ska vara för att accepteras i de djupaste hörnen av Roasters i Luleå.

Hur som helst; jag har således inte ens vågat gå på stan ännu. Kan ni hjälpa mig litegrann? Vem var jag innan jag drog till Vietnam och allt det där? Hur pratade jag? Vilken jargong hade jag?

Jag saknar mig.