Ett år och två dagar senare.

Jaha. Det finns alltså fortfarande dårar som går in på den här bloggen. Varje. Jävla. Dag. Är det något fel som gör att folk automatiskt går in på den eller är ni fortfarande i väntan på skriverier? Hursomhelst; nu skriver jag igen, och tänker fortsätta med det.

Vi har varit i Asien ett halvår, jag och Mirja. Vi har bott i ghettot med 10 ungar, en farmor och en snubbe med oklar ålder i Filippinerna. En vecka på stranden i El Nido, Palawan, en vecka hos en svinrik bög med fransk inredning, två veckor hos en 23-årig kvinna i Hong Kong som behandlade sin nallebjörn som om han vore en fullkomligt levande människa (utan överdrift alltså. Hon matade björnjäveln, hade ALLTID med sig honom vart hon än for och jag misstänker att ett märkligt sexliv har utvecklats mellan hon och hennes pojkvän), rest igenom södra Kina, bott i Vietnam i 3 månader och jobbat med att spela musik för backpackers med stripigt hår på olika barer och restauranger. Alla ville höra Wonderwall och Coldplay. Hela tiden. Vi har även glidit igenom Kambodja, och bott 3 dagar i en djungelby i nordöstra delen, och varit litegrann i Thailand.

Herregud. Jag vet inte vart jag ska börja. Ni förstår väl att jag inte kan redogöra för ett halvårs leverne i Asien i ett blogginlägg? Historierna får uppenbara sig automatiskt med tiden, tror jag. Jag upplever det fortfarande märkligt att vara tillbaka i Sverige och bete mig svenskt. Jag vågade inte gå på krogen i helgen på grund av just det här. Jag vet inte riktigt vilken dialekt jag ska använda, och hur jag ska betona meningarna. Ni som umgås med mig får helt enkelt ha överseende med det här. Jag kommer att skriva ofta, och förhoppningsvis kommer bloggen och jag bli normala igen, snart.

"Men vadå? Du har ju pratat svenska med Mirja hela tiden? Hur kan det då vara annorlunda?"

Jag vet fan inte. Det är skitkonstigt, men så är det. Ni som har rest på icketuristiga orter långt bortom Sverige i mer än typ 3-4 månader vet säkert vad jag pratar om.

Nu ska jag duscha och åka till mormor och morfar och äta maxhamburgare.

Hej då.