Det här med att ha förebilder, va. Det är ju något man borde ha i viss utsträckning. Man får ju inte tycka om någon på det sättet att man bryr sig om att få en autograf till exempel. Det är väl lite töntigt?
Jag har ju många förebilder, och de flesta är okända för mig. En som är känd är Grigorij Perelman.
Han är en av de coolaste snubbarna jag vet. Han är en rysk matematiker som har löst de svåraste problemen som matematiker har försökt lösa sedan urminnes tider. Inte bara ett, utan tre sådana.
Det som gör honom cool är att han bor med sin mamma i en gammal stuga i den ryska skogen, och att han inte bryr sig shit om att få någon uppmärksamhet. Han vill inte bli rik eller berömd på det han gör, han älskar bara matte helt enkelt. Till exempel så vann han Fieldsmedaljen – den största hedersbetygelsen inom matematikvärlden, men valde att chilla hemma istället för att fara och ta emot det.
Han blev även erbjuden hur mycket pengar som helst för en världslösning, men valde att tacka nej till pengarna. Vet ni varför? För att Perelman ansåg att juryn inte var nog kompetenta för att bedöma hans genialitet. Ha ha ha ha. Vet ni hur jävla coolt det är?
Ja, jag med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Han tackade nej till priset eftersom han ansåg att om hans bevis av thurstons geometriserings förmodan var korrekt, så var det all bekräftelse han så önskade. Pengar och ära betydde ingenting för honom.
Dessutom var han kritisk mot en del matematiker och ansåg generellt att den etiska standarden i de matematiska kretsarna var låg, delvis därför valde han att sluta.
/a
Skicka en kommentar