torsdag 11 juni 2009

Thomas Dybdahl = geni.

Det här är det bästa jag sett och hört på riktigt, riktigt länge:



Rösten. Kompositionen. Dynamiken. Ärligheten.

Allt det här får mig att vilja dricka rödvin och diskutera känslor.

Det bästa är: de absolut flesta av hans låtar skulle kunna vara mästerverket för vilken singer/songwriter som helst.

Inga kommentarer: