Juletid har guld i mun.

I skrivande stund hör jag glada julsånger i vår villa, daddlar ligger i en skål på bordet, röda pumlor hänger ovanför de nyinköpta julblommorna (för 15 kronor styck på Coop extra) i fönstrena. Det är juletid. Från vardagsrummet hör jag Ella Fitzgeralds 50-talsröst klinga den första frasen ur Let it snow, samtidigt som den svaga doften av glögg når min nos. Den annars så välplacerade frasen "The weather outside is frightful, but the fire is so delightful. And since we have no place to go - let it snow, let it snow, let it snow!", sjungs av Ella Fitzgerald och är nu missledande på grund av min position i landet Sverige...

... Här vilar ingen snö på marken. Här får inga bittra traktorförare sina traktorer bombade med snöbollar av de alldeles för busiga och julölsberusade sjundeklassarna. Här ekar inga skridskoskär från hockeyrinken som man nostalgiskt småler åt samtidigt som man halkar ned för backen mot Ica-Lasses lilla butik. Butiken som för övrigt inte ens finns kvar. Det är ledset, för det var verkligen en tradition för mig att önska en God Jul till Ica-Lasse och Ica-Anki. Det var en tradition jag höll hårt vid.

Här i huset kompenserar dock all stämning den borttappade traditionen. Mirja sitter i köket och trycker in nejlikor i apelsiner och vi ska, om några minuter, hälla upp ett glas julmust. Det är något jag har missat i allt detta julpyntande. Apelsiner med intryckta nejlikor upphängda i fönstrena. Det kommer att lukta en ny slags jul.

Fan, vad jag blir ett sjuårigt barn när det är juletider. Jag kommer, som vanligt, att gå upp klockan sju på morgonen och öppna den första julklappen, iklädd röda underbyxor. Synd bara att pengarna jag önskar mig i julklapp kommer gå till den horribelt stora tandläkarräkningen jag kommer att få när jag blir klar. Jag har drabbats av någon slags inflammation i en tand, och den har dött helt och hållet. Det har lett till vrålgalen smärta och jag kan inte överleva utan ett högt antal alvedon per dygn. Usch.

Nu: skriva klart en låt.

Senare: se TV.

Imorgon: mest troligt sno en julgran.

På fredag: gå på temafest. Temat är brats. Man ska alltså se ut som en stureplanare. Jag ska ringa till Christofer och fråga vad jag ska ha på mig, eventuellt be honom skicka ner någon av sina outfits. Annars ska jag gå i exakt de kläderna jag alltid har på mig, och försöka övertala de andra om att det faktiskt är så man klär sig på Köket.