Back in the Lu Luleå.

Dagen började klockan 4 på morgonen och jag gick upp med apati. Jag har en inflammation som aldrig ger upp. Just nu sitter den i munnen och får mig att vilja bryta av min egen arm bara för att flytta smärtans fokus till något annat. Jag är svårt leds på käftsmärta.

Taxin kom 05:30 och kördes av en man som ändå förgyllde tillvaro. En lite för tjock taxichaffis som pratade mycket, och glatt på skånska. Jag kommer faktiskt inte ihåg så mycket av resan, eftersom apatin tog över min hjärna helt. Jag kommer i alla fall ihåg att flygvärdinnan uttalade bokstaven D fruktansvärt jobbigt. Om ni tänker er att man uttalar med th. Som när man pratar engelska och säger typ -"I like this blog."

Det mest jobbiga var att hon hela tiden sa ord som innehöll D. Eller vad fan, det var bokstaven T också. Hon sa HELA tiden "Té?" och "Varsågod". "Varsågoth" blev det alltså. Helvete vad arg jag blev. Usch. Jävla flygvärdinnagalning.

Sen när jag kom fram till Luleå skulle Robin hämta mig. Vi hade pratat om hämtningen i flera veckor och hur kul det skulle bli att ses. När jag väl kom fram till kallax var jag i behov av skjuts, yr av käftsmärtan, bärandes på en 60 kilos väska och vart var Robin? Han låg och sov. Det slutade med att Mirjas pappa skjutsade mig till stan, och jag tog lokalbussen hem. Några timmar senare ringde Robin -"Tjena. Förlåt. Sov till nu... ahhhhhh"

Nu sitter vi i Robins pojkrum och slåss genom att bevisa för varandra att vi kan bräcka den andre genom att göra tuffast trick i Xboxspelet Skate.

Robin hade redan skrivit ett förlåtinlägg förresten, och jag har redan förlåtit honom. Jag ska brotta ned honom i snön och snömula honom senare, men tills vidare är vi vänner.

http://skoopaloop.blogg.se