Jag och Christofer har gjort om hans besök till ett evigt matlagande, nattsuddande, öldrickande och spelande av Tekken II på Playstation ETT. Igår lagade vi kycklinggryta och spenat- och chilikryddad färskpasta. Grytan bestod av fräst lök och lite vitlök, kyckling i en chili- och paprikasås och en droppe av Messias. Det var bland det godaste jag någonsin har ätit. Det var som att gå in på en äkta italiensk restaurang och äta lunch och tycka att den äkta italienska restaurangen är den bästa äkta italienska restaurangen ever. Efter att vi - i tystnad, koncentration och med vällust - hade uppnått Nirvana med hjälp av den här grytan så tyckte vi att det var ett bra läge att ta fram Playstationet. Det var en ofantligt bra idé och vi hade en magnifik kväll tillsammans. Två pojkar och ett Playstation = himlen.
Jag tänkte försöka dra en repris idag. Christofer sover, och eftersom han brukar stiga upp 05:30 i vanliga fall tänker jag låta honom sova ut varenda sekund han är här.
Nu ska jag försöka tänka ut en bra maträtt. Funderar på stekt kaviar, ugnsbakat stearinljus och kokad läderlapp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vem är den här Christoffer du talar om?
Inte är det väl gossebarnet som en gång gjorde anspråk på att vara min bror?
Minns att vi spelade rätt mycket Tekken hos dig, förresten. Fast du hade bara demot - så det var samma två gubbar man var tvungen att vara. Fan vilken läskigt stark minnesbild jag fick nu.
Av ditt pojkrum på Höstvägen.
Dina Entombed- och Death Before Dishonor-affischer (den sistnämnda uttalade jag alltid, i mitt huvud, som 'dischånnor').
Och den där jävla galna typ bomben du hade. Någon slags granat, typ. Den var jag alltid livrädd för.
Och din farsas vansinniga vapensamling. Fan vilket läskigt hem du bodde i, då jag tänker efter.
Varför skriver jag ett blogginlägg i kommentarsfältet?
Skicka en kommentar