Det filmatiska skuggspelet.

Jag sitter och läser lite filmhistoria ikväll. För mig är film något som har spelats in och sedan spelas upp med hjälp av elektronik (kamera, DVD, video, TV, projektor), såklart. Det är ju det som är en film.

För vissa är det inte så självklart som för mig. Till exempel kejsaren Wu av Handynastin. 100 år f Kr så han hade en favoritdansös, och när hon dog befallde han hovmagikern att framkalla hennes ande. Magikern spände då upp ett vitt skynke, placerade sig själv bakom skynket, och bakom sig själv placerade han en lampa. Sen påstod han att skuggan var dansösen.

Efter det här fick skuggspelet en stor betydelse i Östasien och sedan i Europa och utfördes av en massa teatergrupper. Och visst, jag förstår att det kunde ses som en slags film. På den tiden. Det roliga är ju att folk än IDAG tycker att filmens uppkomst är abstrakt och att just det här skuggspelet kan tolkas som film. Det är ju teater? Vad i helvete?

Om jag spänner upp ett skynke på Storgatan i Luleå, placerar en lampa bakom och dansar omkring, kan jag betrakta mig själv som filmskapare då? Jag kan väl betrakta mig som en flummig gycklare, eller kanske frilansade gatuskådespelare, men jag kan väl inte påstå att jag skapar en film där på Storgatan i Luleå? Jag kan göra det om någon ----> FILMAR händelsen.

Jag antar att det är slutspurten i skolan och att jag har två dagar på mig att repa inför en julkonsert och är stressad över allt det där som gör mig så irriterad.

Men visst är det dumt?