She was so pretty when she was young. Happy with the man she called the one.
Nu har jag hittat Kristofer Åströms låtar - Defender och All lovers hell. Fy fan vilken luleångest. Fy fan vad bra det är. Jag har även spelat upp dem för Evelina (sångerskan som sjunger mina låtar) och vi ska spela dem. Ska jag framföra covers ska det fan vara Kristofer Åström. Han är Alexander i en 10 år äldre version. Han spelar live här i Malmö om drygt en vecka. Där kommer jag att vara. Helst ensam, eller med min kompis - den ledsna ölen.
Jag har sett Gökboet idag, den får 5/5 toasters. Förstår ni hur bra den filmen är? Om jag inte är helt ute och cyklar så tyckte jag att slutet helt perfekt. Jag vill inte förstöra slutet för de som inte har sett den (jag är inte Isak). Så om ni inte har sett den - läs inte nästa mening. Jag tolkade ärren som att han utsattes för lobotomi och att "Chief" räddade honom. Det är väl det mest logiska. Eller är det någon som tolkade annorlunda?
Jag har förresten läst endel filmdebatt i media idag. Det första jag reagerar på när jag läser artikeln Produktplacering i film ökar snabbt, skriven av Hanna Åkesson i Sydsvenskan är att Steven Spielberg endast ville ha ett par lådor med chokladtäckta jordnötter i utbyte mot att godismärket Reese’s Pieces skulle nämnas i storfilmen - E.T. Det var 1982. Förstår ni hur sjukt stort det har blivit med reklamering i filmer sen dess? Att de t.ex. visar eller nämner 67 olika företag, samt visar upp 280 olika outfits på chicksen i Sex and the City-filmen är ju sjukt. De får säkert femtriljoner dollar för det också.
Jag vet att allt det här är självklart och har redan diskuterats femtusen gånger, men idag blev jag återigen påmind om hur jävla sjukt Hollywood är. Man kanske inte ska fokusera på att få in så många iPods, Fred Perry-skor, Gucciväskor, Pradamanchettknappar och Tod's-monokler som möjligt i en film. Man kanske ska lägga energin på något annat i ett filmskapande? Det kanske är konstnärligt för vissa, men det är det fan inte för mig.
Det känns som att det går i helt fel riktning, det här med produktplacering. Det känns ganska naturligt att James Bond endast skålar med vissa spritsorter och väljer vissa sorts bilar, eftersom det inte skulle passa karaktären att dricka en Budweiser direkt ur flaskan. Jag tvivlar på att författaren hade produktplacering och reklamering i åtanke när de först skapade James Bond. Det som däremot inte känns naturligt är till exempel att en film endast görs för att skapa ett framgångsrikt dataspel.
She was so pretty when she was young. Happy with the man she called the one.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ärligt. Har ni ännu inte sett Gökboet och istället för att se den spenderar tid på att läsa kommentarer på bloggar så förtjänar ni fan inget annat än att få filmen spoilad.
Jag minns inte riktigt filmen men är det inte så att Chief helt enkelt får nog när han ser att whats-his-name blivit lobotomerad och sticker själv?
Angående produktplacering är jag lite kluven... jag ogillar hela konceptet egentligen men om det betyder att en filmskapare får mycket mer pengar att lägga ner i sin film och därmed göra den bättre (yeah... pengar = bra film stämmer naturligtvis inte helt och hållet men fuck you) och det bara krävs en skön liten inzoomning på en adidas-logga när hjälten springer förbi, är det så farligt?
Fuck you:et var förresten så klart inte till Alex utan till DIG som läste min kommentar och tänkte att jag hade fel.
Alex, du förstår inte hur bra jag tycker att din blogg är, jag sitter och längtar efter varje nytt inlägg eftersom du är så ohyggligt klok. Tack, tack Alex för att du bloggar och för att du påminnde mig om hur fantastiskt bra jag tycker kristoffer åström är, har inte lyssnat på han på stört länge.
Svar:
Nej, det gör jag inte. Varför undrar/tror du det?
Skicka en kommentar