Gitarrister ger varandra gitarrer.

Jag ska ta mig tid att skriva om i helgen, men nu har jag inte tid. Jag hinner dock skriva om igår.

Igår ringde Dimitrij mig och sa att han ville komma förbi. Vi tog en öl och snackade om livet i fyra timmar. Sedan tog vi fram gitarrerna och spelade, och genom att citera Dimitrij så kan man beskriva jammet - "Fan, det händer grejer."

Det hände verkligen grejer. Jag fastnade totalt i improvisationen och jag blev svettig. Nästan genomsvettig. Jag tror att det där lilla gav mig mycket mer än jag egentligen förstår just nu. Jag tror att jag om några år kommer att kolla tillbaka och komma på att "Fan, det hände grejer."

Och verkligen ha användning för det. Det hände grejer. Det skapades musik. Det var fan inte bara toner i följd som skapade en melodi. Det var inte bara harmonik som stämde överens. Det var inte bara slumpmässiga stämmor som prickade rätt på grund av just slumpen. Det var musik, damnit.


Sen började vi se Click alldeles för sent och jag somnade i början av filmen. Dimitrij såg hela. Jag såg färdigt den efter att han gick hem imorse, och jag fällde en tår. Inte för att jag blev berörd, utan för att jag fick Generalsnus i ögat, precis efter att jag hade spottat på golvet och slagit näven i väggen. General är det starkaste snuset. Jag gråter inte av filmer annars. Wöö Öh Oh Wöö Öh! (ishockeygrabbars röster i kör)

Nu: göra lunch och se Nyckeln till frihet (Shawshank Redemption)

Senare: Ringa en pianist och höra om han vill jamma ikväll. Jag tror jag har det nu. Jag tror att jag fick The Fire igår. ;-)