It doesn't matter if you're black or white.

När man läser statistik på vem av Barack Obama och John McCain som är mest populär i respektive delstat i USA så märker man tydligt hur uppdelat det är, alltid har varit men förhoppningsvis inte alltid kommer vara där borta. Sydstaterna har ju majoritetsröstat på McCain. Jag tror att det var Mississippi och Texas som diggade McCain hårdast. De som hade störst procent Obama-fans var Kalifornien och New York. West coast och East coast. Tupac och Wu-Tang Clan.

Det har ju självklart mycket med deras politiska vanor att göra. Många röstar republikanskt för att de har det som vana. Men jag tror fortfarande att deras konservatism innefattar en viss rasism.

"Under de två år som gått sedan Obama utlyste sin kandidatur, har hatgrupper som Ku Klux Klan och Arian Nation blivit märkbart mer aktiva" påstår Yaleprofessorn John Dovidio, som har ägnat mer än 30 år åt forskning i amerikansk rasism. Jag tror att när det väl gäller, när de väl står i röstningsbåset och de inte känner pressen på sig att inte verka främlingsfientlig (som man gör i offentliga sammanhang, till exempel statistikmätningar utförda med "fråga folk på gatan"-metoden) så kommer folket omedvetet präglas av den amerikanska, ingrodda rasismen. Så tror jag. Efter att ha läst om rasism i USA så förstår jag att jag inte kan förstå hur mycket som fortfarande finns kvar.

Om ni är intresserade av det hela: läs det här - http://www.fokus.se/2008/09/rasismens-nya-rost/

Jag tycker det är roligt också att McCain försäkrade ekonomins stabilitet en vecka innan finanskraschen också. Det inger djup ångest, knäsvaghet på fel sätt och mardrömmar lite mer än förtroende.

Utbildning: militärutbildning i National War College. <--- så står det under McCains utbildning. Är det bara jag som blir lite orolig här?


Jag blir orolig av att bara titta på honom.





På Gymnasiet hade jag grava sömnproblem. Idag är det helt tvärtom. Jag kan inte ens hålla mig vaken genom en långfilm. Det är absurt hur lätt jag har för att somna nuförtiden. Jag har inte legat vaken mer än 10-15 minuter när jag har gått och lagt mig för att sova på flera år nu. När jag ska somna, somnar jag direkt. Det har varit på både gott och ont. Nu gör det ont. Nu är det valvaka inatt. Jag vill zappa mellan SVT1, TV4 och Kanal5 inatt. Jag vill skratta åt Filip och Fredrik. Jag kommer inte att göra det. Jag kommer att somna efter 15 minuter. Fan.

Barack Obama har redan från första början främst inriktat sig på sjukvården, Irakkriget och ekonomin och jag tror att det hade varit ett så sinnessjukt stort kliv att få honom som världens mäktigaste man - President of the United States.

Spike Lee (regissören av bland annat: Malcolm X) påstod att: USA:s historia kommer att delas in i ”före Obama och efter Obama” och det tror fan jag med.

Kolla bara på hur svinbra han ser ut:







"Will we ever see a black president?" rappade Tupac Shakur i en av hans mest kända låtar - Changes. Jag tog det helt ironiskt. Nu är det fan nära.


Sjukt nära.