Det slog mig igår - när jag och Mirja packade våra resväskor - hur otroligt uppstyrd jag har blivit. Jag har genomgått en stor förändring att det knappt går att småle åt.
Jag kan ge några exempel på hur vuxen jag har blivit.
Jag samlar alla viktiga dokument och papper i en och samma mapp, jag har en almanacka, min almanacka är av äkta skinn har mitt namn inlaminerat i guld, jag har alltid koll på exakt alla bokningsreferenser, tider och platser när jag ska resa och jag har köpt en plånbok för att den är praktisk.
Det värsta är att den är så sinnessjukt farsig, den här plånboken. Tänk er en typisk farsa i 40-50-årsåldern. Inte en pappa. En farsa. De har alltid blåjeans och plånboken uppstickandes ur ena bakfickan, den är brun och av skinn, och alldeles för stor och ful. En sån har jag.
Det finns en massa mer exempel också som inkluderar ica- och medmerakort men jag skrämdes mest av att jag verkligen hade alla rätt när vi åkte från Skurup till Luleå igårkväll. Jag hade koll och visste precis allting. Det är inte den Alex jag känner. Jag är ett steg ifrån att ha en mobilhållare i bältet. Av skinn.
Bara det att jag verkligen sitter här, 09:00 på min första lediga höstlovsmorgon och skriver ett blogginlägg säger en hel del. Jag vet inte riktigt om jag trivs med det här eller om jag måste börja bli ung igen.
Något jag trivs med är att Magnus stiger upp klockan halv sju för att ta en buss från Jokkmokk till Luleå, bara för att träffa mig. Eller nej, han vill ju träffa Mikael och säkert några fler också. Men jag tror det är mest för att träffa mig. Det är större än vad man tänker att det är. Man kliver inte upp halv sju på morgonen för vadsomhelst. Det är en fet eloge till Magnus.
Jag är nog bara i en övergångsfas nu, från ungdomsbuse till vuxen man. Jag tror det är därför jag skräms av min vuxenhet ibland, men jag tror att jag kommer att finna ro i skägget väldigt snart.
Så länge man inte glömmer bort hur man leker, sa palindromet Ola Salo.
Jag kan ge några exempel på hur vuxen jag har blivit.
Jag samlar alla viktiga dokument och papper i en och samma mapp, jag har en almanacka, min almanacka är av äkta skinn har mitt namn inlaminerat i guld, jag har alltid koll på exakt alla bokningsreferenser, tider och platser när jag ska resa och jag har köpt en plånbok för att den är praktisk.
Det värsta är att den är så sinnessjukt farsig, den här plånboken. Tänk er en typisk farsa i 40-50-årsåldern. Inte en pappa. En farsa. De har alltid blåjeans och plånboken uppstickandes ur ena bakfickan, den är brun och av skinn, och alldeles för stor och ful. En sån har jag.
Det finns en massa mer exempel också som inkluderar ica- och medmerakort men jag skrämdes mest av att jag verkligen hade alla rätt när vi åkte från Skurup till Luleå igårkväll. Jag hade koll och visste precis allting. Det är inte den Alex jag känner. Jag är ett steg ifrån att ha en mobilhållare i bältet. Av skinn.
Bara det att jag verkligen sitter här, 09:00 på min första lediga höstlovsmorgon och skriver ett blogginlägg säger en hel del. Jag vet inte riktigt om jag trivs med det här eller om jag måste börja bli ung igen.
Något jag trivs med är att Magnus stiger upp klockan halv sju för att ta en buss från Jokkmokk till Luleå, bara för att träffa mig. Eller nej, han vill ju träffa Mikael och säkert några fler också. Men jag tror det är mest för att träffa mig. Det är större än vad man tänker att det är. Man kliver inte upp halv sju på morgonen för vadsomhelst. Det är en fet eloge till Magnus.
Jag är nog bara i en övergångsfas nu, från ungdomsbuse till vuxen man. Jag tror det är därför jag skräms av min vuxenhet ibland, men jag tror att jag kommer att finna ro i skägget väldigt snart.
Så länge man inte glömmer bort hur man leker, sa palindromet Ola Salo.
2 kommentarer:
Haha fattar du hur SJUKT mycket farsa du kommer bli när du väl blir pappa då? Skjutsandes till hockeyträningen, levererandes lite för grova skämt till de andra ungarna i bilen, så ditt barn får sitta och tänka "åh... farsan..."
Gillar för övrigt att det inte är sångaren, poeten, underhållaren eller superbögen Ola Salo. Han är alltså, mer än nånting annat, ett palindrom.
Än så länge är jag bara positivt överraskad av dig. Nu sitter du här bredvid mig och undrar vad jag skriver. Puss
Skicka en kommentar