Hela dagen räknas.

Fy fan vad det var fredagkväll i Luleå igår. Före det var det fredagsmorgon och jag klev upp 08:30 för att ringa och påminna Magnus om att hoppa på 08:00-bussen till Luleå. Jag kommer inte ihåg hur jag tänkte där. Sedan skrev jag ju ett blogginlägg - Vuxenpoäng.

10:30 satt jag på bussen på väg till Loet och fick ett SMS av Magnus där det stod att han var framme snart. Jag svarade med att mamma och pappa väntar vid radiobilarna. Han förstod inte vad jag menade. Jag förstod inte heller.

10:40 träffade jag Mikael på mjölkuddsbron, och vi gick och mötte upp Magnus. Han hade, av en slump, träffat Arvid på busstationen och vi gick alla 4 och fikade på Take Away. Magnus tyckte att vi var ett Sex and the city-gäng. Jag tyckte att vi var ett gäng boxare, men jag vågade inte säga det eftersom jag visste inte hur Arvid skulle reagera. Jag känner honom inte nog bra.

4 timmar senare hade vi fikat klart. Det var för roligt på Take Away. Jag åt en renskavslasagne med syltade lingon och drack en Coca Cola och vi turades om att berätta den ena knasiga historian efter den andra. Jag tyckte mina var bäst. De andra involverade så mycket som jag inte förstod. Massa indiepop/postrock-band och liknelser mellan dem. Jag hämnades senare på kvällen genom att prata jättemycket interna barndomsminnen med Mikael, men Magnus var man nog att säga ifrån.

På kvällen var det fest hos Gustav och jag kom dit lite senare än alla andra. Det första jag ser när jag kommer in är en massa kompisar som sitter och umgås och skrattar med varandra. Sen ser jag Magnus och Mikael som sitter i ett hörn på golvet helt ensamma med likgiltig uppsyn. Det var faktiskt så. Det är inte ens överdrivet. Eller de satt liksom under Gustavs jättehöga köksbord, helt upprivna. Jag försökte pigga upp dem genom att vara glad och le, men det tog säkert flera minuter innan någon av dem ens visade livstecken. Jag tror att de hade skämtat för mycket om Satan medan jag var hemma och åt, att de till slut började ta skämtet på allvar och verkligen fick inspiration av honom.

Sen gick vi ut på Cafelino. Mikael var kaxig och drev med dörrvakten ett tag och påstod att vi bara var 17 år. När vakten sedan påstod att han var 51 år så slutade Mikael att vara kaxig. Den här dörrvakten var alldeles för snygg för sin ålder och det fick han inte höra nog av. Jag häpnade och trodde att vi hade kommit till världens bästa uteställe. (Jag har typ aldrig varit på cafelino förut. Jag känner mig inte nog estetisk)

Det hade vi inte, det var inget röj där. Men det var kul ändå.

Det roligaste på hela kvällen var när jag frågade en servitör på Matstället ifall jag kunde få köpa en läsk utan att behöva stå i den långa kön. Servitören betedde sig exakt som om jag hade sagt: "Finns det lite crack att köpa på det här stället?". Han blev helt stirrig och viskade -"Ja kompis, följ med här..."

Också följde jag honom en halvmeter till vänster där han hällde upp ett glas Cola åt mig samtidigt som han nervöst tittade sig omkring så att ingen skulle vad vi höll på med. När han hade hällt upp glaset så viskade han igen till mig -"femton kronor..."

Jag gav honom femton kronor, fick min cola och kände mig kung på stället. Hans beteende smittade av sig så att jag blev lite nervös när jag drack colan och trodde att jag drack knark.

Sedan gick jag och Gustav hem till honom och jammade ett tag, sedan somnade vi till det senaste family guy-avsnittet. Jag minns inte en sekund av det. Jag somnade direkt och jag tror aldrig jag har sovit så bra i hela mitt liv.

Jag skiter i att man spenderar en tredjedel av sitt liv med att sova. Jag skulle lätt kunna sova två tredjedelar. Jag älskar det så sjukt mycket.

Nu: lägga mig och se Good Will Hunting.

Ikväll: Anatolia. 25kr/ölen. Det kommer bli svinroligt.