Luleå, gangstas och skejtare.

Det är första gången sen jag flyttade hemifrån (2006) jag, på riktigt, har längtat hem till Luleå. Jag vet ju att efter 4-5 dagar i staden kommer jag få för mycket ångest och vilja fara därifrån igen, men just nu ser jag sjukt mycket fram emot det. Jag ska hinna hälsa på för många, göra för många aktiviteter, och vara på för många ställen på alldeles för kort tid, men min plan är ändå att åka upp under höstlovet för att "hämta mig". Jag tror att det kommer sluta i att jag ligger i fosterställning i duschen och vettegråter den 2:a november när vistelsen är över.

Jag fick, idag igen, en nostalgitripp när jag var inne på Mikael Yvesands facebook. Han visar West side-tecken på sin profilbild och jag kommer ihåg när vi hade jävligt intensiva diskussioner om vem som skulle vinna i ett slagsmål av en gangstah och en skejtare.

Vi tyckte att jag var en gangstah och Micke var ju en skejtare. Egentligen var jag också skejtare. Men utöver refused, final exit och andra hardcoreband så lyssnade jag på Tupac Shakur, hade basketlinne och såg filmer som Boyz in the hood. Då tyckte vi att jag mer var en gangstah än en skejtare.

Jag minns att Micke förklarade hur jävla ont det skulle göra om man fick en truck slagen i huvudet och att jag blev så sjukt arg så att jag glömde bort hur man pratade. Jag typ; Vasabl... fffsss.. VA? Hur ont troru inte det gör att bli SKJUTEN i huvudet av min 9 millah???

Jag har till och med för mig att vi blev ovänner lite för länge efter den där diskussionen. Idag vet vi ju bättre. Visst Mikael? Visst vet vi att en gangstah lätt spöar en skejtare?

VS